det som är svårt med att vara tjej

det är så svårt ibland, att bara vara sig själv. att bara säga precis som man tycker, bara slippa anstränga sig för att duga. ni vet när man bara ler, tar emot skiten och skrattar bort det. men det gör ont.

jag har insett det allt mer. man måste verkligen vara rädd om vännerna man har. dom som verkligen betyder. även om det låter hemskt så måste man välja, även om det ibland innebär att man sårar andra.

jag kan inte ärligt säga att jag är glad med hur allt har blivit. vi saknar dig, fattar du inte det? det var så mycket mer än bara det där. var det verkligen värt att offra allt för det där? det var liksom så mycket mer än så. kom igen vi är vuxna, ja faktiskt nästan vuxna. vi borde kunna lösa det.

-

det du säger gör mig så himla ledsen, jag har låtit allt bara rinna av mig, inte lyssna så mycket. men... det gör så himla ont. det går inte att beskriva känslan, men det är som att bli sparkad när man redan ligger ned. jag vet att du tycker att du kompenserar upp det. det är det som är värst. jag vet inte vad jag ska göra.

just nu känns allt som en enda stor röra. det är så mycket som jag skulle behöva fixa, så mycket jag bara vill sätta mig och gråta över. bara gömma mig hos nån. fan.