skolan är verkligen för mycket just nu, så mycket att göra, men på tok för lite tid. jag hatar när lärarna säger "ja, vi vet att det är ont om tid och att ni har för mycket att göra". om dom nu vet detta varför ger dom oss allt då? jag ser liksom inte vad som är riktigt värt i det?
jag har världens bästa pojkvän. och nu låter jag som nån liten fjortis som vill älska mest, ha mest och allt är världens bästa hit och dit. men... han är världsbäst! oavsett :)
det börjar bli svårt att hantera, det börjar ta överhand. fast på nåt sätt så gillar jag det.
ska hem till mattias föräldrar imorgon. ihhhhhhhhhhhhhh, liksom hjälp. som tjej så vill man ju alltid göra ett bra intryck, vill att alla ska tycka om en och att dom tycker att man är både tillräckligt söt och bra för deras son. ingen prestationsångest där inte. eller?...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar